Olet täällä

Vård

Behandling av osteoporos

Syftet med behandlingen av osteoporos är att benens kondition blir bättre och förhindra att benens kondition försämras genom mineraltätheten förminskas och frakturers uppkomst förhindras, i synnerhet höftfrakturer

Den grundläggande behandlingen vid osteoporos

  • Säkerställa ett tillräckligt kalciumupptag, 1 – 1,5  g / dygn
  • Försäkrandet av tillräckligt upptag av D-vitamin, 800 IU/dygn
  • tillräckligt med motion som passar ben och dess kondition
  • Förhindra fall och skydd mot halka
  • upphöra med rökning

Tillräckligt intag av kalcium minskar på frakturbenägenheten hos kvinnor som har passerat klimakteriet. Tillräcklig tillförsel av kalcium kan även förbättra östrogenets effekt på benuppbyggnaden. I medicinska undersökningar har man vanligtvis använt sig av ett tillskott på 1 – 1,5 g kalcium per dygn. Det är ändå svårt att beräkna den optimala kalciummängden vid behandlingen av osteoporos. Gängse behandlingsrekommendation är 1 g kalcium per dygn vid behandling av osteoporos.

Hos äldre förebygger ett tillskott av D-vitamin minskningen av mineraltätheten i ben och tillsammans med kalciumtillskottet förebyggs frakturer både hos kvinnor och hos män. Enligt Gängse behandlingsrekommendation bör det dagliga intaget D-vitamin vara 800 IE (internationella enheter, på engelska International Units eller IU), dvs. 20 µg. Behandlingsrekommendation år 2014 : S-25-OH-D  med målvärde på 75 – 120 nmol/l.

Om benen inte belastas minskar dess massa. Därför är kontinuerlig motion viktig för benens välmående. Allmänt rekommenderas att man som ung skall vara aktiv och som gammal röra på sig. Motion som innebär såväl kraftansträngningar som variation är till nytta för skelettet.

Motion där man uppövar balanssinnet, smidigheten och muskelstyrkan förebygger fallolyckor. Då man tränar muskelstyrkan skall man fästa uppmärksammamusklerna kring ryggen, magen, höfterna och handlederna. Rörelsesäkerheten underlättar även upprätthållandet av sociala kontakter och psykisk hälsa. Att förebygga fall innefattar även en minskning av riskfaktorer i hemmet, halkskydd i skor, höftskydd, olika hjälpmedel och medicinering.

En osteoporospatient skall undvika bl.a. följande former av motion:

  • stora hopp (bl.a. gränslehopp)
  • kraftiga krökningar och vridningar av ryggraden (magövningar där man sitter upp)
  • tunga extravikter vid gymträning
  • uppsträckning av båda armar då övre delen av ryggen är böjd
  • hackande och stötande rörelser (vedhuggning).

Efter att en fraktur har behandlats lönar det sig alltid att diskutera med läkaren vilka motionsformer som är nyttiga. Målet är att komma upp på benen så snabbt som möjligt. En motionsexpert ger den bästa handledningen i hur man ska röra på sig och träna sina muskler.

En rökare har i medeltal en mindre benmassa än en icke-rökare. Rökning kan även eliminera den benförstärkande effekten vid östrogenbehandling. Stor alkoholkonsumtion ökar risken för frakturer.

Målet är att förhindra frakturer!

Påbörjandet av medicinering  av osteoporos bygger på en individuell frakturriskprofil. De viktigaste faktorerna är ålder, benens mineraltäthet och tidigare frakturer. Mest kostnadseffektiv är medicinering av en äldre patient med låg mineraltäthet och frakturer.

Bisfosfonater (alendronat, risedronat, ibandronat och tsoledronat) är benmediciner som långvarigt binder sig i skelettet. Dessa mediciner tas i tablettform i enlighet med tillverkarens instruktioner antingen dagligen, en gång i veckan eller en gång i månaden eller intravenöst en gång i månad, varje  tre månad eller en gång om året. Bisfosfonater användas max. under 5 år. Obs! tabletten ej tuggas, krossas eller delas.

Östrogen är bra för kvinnors skelett. Den hormonella behandlingen är omdiskuterad på grund av att den kan öka risken för bröstcancer. Östrogen kan bl.a. användas för att förebygga frakturer i synnerhet ifall man också behandlar klimakteriesymtom. Patientens åsikt är viktig då man planerar påbörjandet och längden av östrogenbehandlingen. Östrogen kan fås i tablett-, plåster- eller gelform.

Raloxifen tas i tablettform dagligen. Den modifierar östrogenreceptorn (SERM-medicin). Medicinens inverkan är delvis densamma som östrogenets (bl.a. i skelettet) och delvis den motsatta (den kan bl.a. minska risken för bröstcancer). Den kan förvärra klimakteriesymtom

Testosteron kan användas av män ifall man har upptäckt ett underskott i produktionen av könshormoner. Testosteron kan fås injektion, plåster eller gelform.

Teriparatid som tas som dagliga injektioner under de första 24 månaderna lämpar sig i synnerhet för behandlingen av svåra fall av osteoporos.

Strontiumranelat som finns i pulverform är en medicin som tas dagligen. 
Denosumab ges som injektionen var sjätte månad under 3 år.

De flesta osteoporosmedicinernas verkningsmekanism baserar sig på att förebygga benets sönderfall. Teriparatid och denosumab ökar bentillverkningen, strontiumranelatet har både en förebyggande och benuppbyggande effekt.
Liksom alla läkemedel  kan osteoprosmediciner orsaka biverkningar. Man bör i så fall diskutera med vårdande läkare om byte av medicin. Hjälp kan även fås från närmaste  osteoporosförening eller av stödperson med jämlik åkomma.
Av ett läkemedel krävs att det under kontrollerade förhållanden förhindrat frakturer. I undersökningar har av de ovannämnda läkemedlen bisfosfonatpreparaten (alendronat, risedronat, tsoledronat och ibandronat), östrogen, raloxifen, denosumab, strontiumranelat och teripratid förebryggt kotfrakturer. Benbrott utanför ryggraden har förebryggts av alendronat, denosumab, risedronat, östrogen, teriparatid och strontiumranelat.

Uppföljning av vården

 Osteopeni

  • En ny bentäthetsmätning efter 2-5 år. Uppföljningsmätningarna bör om möjligt utföras med ett instrument av samma märke som vid primärundersökningen.

Den farmakologiska osteoporosbehandlingen:

  • i början av behandling bör uppföljningsmätningar göras med 2-3 års mellanrum
  • bentätheten borde bli bättre eller hållas på samma nivå som före behandlingen
  • mätning av spårämnen (blod, urin) som visar benens ämnesomsättning före behandlingen och tre månader senare.

Uppföljningen av prestationsförmåga, symtom och smärtor:

Ifall osteoporosbehandlingen har påbörjats på grund av en kotfraktur utan bentäthetsmätning kan man med röntgen följa upp att inga nya frakturer har uppkommit.