Olet täällä

Riskfaktorer

Riskfaktorer för osteoporos

Lågenergifrakturer

En fraktur som uppkommit en eller upprepade gånger pga. lätt ramlande eller ett litet slag kan vara ett tecken på att benet blivit skörare. Då är det skäl att söka sig till en bentäthetsmätning.

Ett benbrott är inte i sig en riskfaktor för osteoporos, utan en följd. En fraktur är en riskfaktor för framtida frakturer.

Osteoporos eller benbrott hos föräldrar eller syskon

Osteoporos är en starkt ärftlig sjukdom. Enligt vissa beräkningar bestämmer våra arvsanlag 60-80 % av vårt skeletts hållbarhet. Därför är konstaterad osteoporos eller höftfrakturer hos föräldrar och syskon en stor riskfaktor.

Över 65 års ålder

Risken för att benet blir skört, vilket kan leda till osteoporosiska frakturer ökar med tilltagande ålder. Två av fem kvinnor och en av sju män i över 50 års ålder kommer ännu att bryta en handled, kota eller höft under sitt resterande liv. Risken för höftfrakturer ökar över tiofaldigt i åldern 60-80 år.

Undervikt och klen kroppsbyggnad

Viktindex och benets maximala massa korrelerar med varandra eftersom skelettet belastas och förstärks desto mera, ju större vikt det har att bära. En stor vikt skyddar även skelettet från att bli skört på grund av att det skyddande östrogenet bildas i fettvävnaden. Ett lågt viktindex är en riskfaktor för höftfrakturer.

Tidigt klimakterium, menstruationsstörningar

Kvinnohormonet östrogen förebygger benskörhet och bevarar hållbarheten i benet. Under klimakteriet minskar insöndringen av östrogen och benets nedbrytning blir snabbare. Med hormonbehandling kan man i ett tidigt skede minska risken för osteoporos under klimakteriet. Överdrivet och upprepat bantande och tungt idrottsutövande kan minska på östrogenproduktionen och leda till menstruationsstörningar. En lång period av utebliven menstruation stör benets normala utveckling och tillväxt samt leder till att benet bryts ner och blir skört snabbare.

Knapp motion, försvagandet av rörelseförmågan

Skelettet är vår kropps stöttepelare och behöver regelbunden och tillräcklig belastning för att kunna bli starkt och hållbart. Orörlighet ökar risken för att insjukna i osteoporos, därför att benbyggnaden blir svagare när man inte belastar skelettet. Under bäddvila och immobilisering av armar och ben kan mineralbortfallet i benet vara upp till 1-2 % per vecka.

Kalcium- och D-vitaminbrist

Ett knappt intag av kalcium kan öka risken för osteoporos. Ifall kosten innehåller för litet  kalcium frigörs ämnet från skelettet. Ett otillräckligt intag av D-vitamin minskar absorptionen av kalcium från tarmen och då lagras det inte i benet. Följden kan vara att benet blir skörare.

Tobaksrökning

En rökare har i medeltal en mindre benmassa än en icke-rökare. Tobaksrökning skadar utvecklingen av benets maximala massa hos ungdomar. Regelbunden rökning så gott som fördubblar risken för höftfraktur. Rökning förhindrar dessutom den skelettskyddande effekten som östrogenbehandlingen har. Klimakteriet hos rökande kvinnor börjar i allmänhet tidigare, vilket ökar risken för osteoporos.

Riklig alkoholkonsumtion

En riklig konsumtion av alkohol gör att benbildningen sker långsammare, stör D-vitaminets och kalciumets ämnesomsättning och ökar risken för frakturer. Över tre portioner alkohol per dag fördubblar risken för höftfraktur. Måttlig alkoholkonsumtion är inte till skada för skelettet.

Sjukdomar som befrämjar osteoporos

Vissa kroniska sjukdomar kan leda till osteoporos. Sådana är bl.a. ledgångsreumatism och med den närbesläktade sjukdomar, sjukdomar som drabbar sköld- eller bisköldkörtlar, leversjukdomar, njursjukdomar och epilepsi, insulindiabetes, cancer, celiaki, svår laktosintolerans, eftersviter av omfattande tarmkanalsoperationer, anorexi, organtransplantationer, hjärnförlamning samt brist på östrogen, testosteron eller D-vitamin.

Medicinering som befrämjar osteoporos

Följande läkemedel kan göra benet skörare och öka risken för osteoporos:

  • över tre månaders oral glukokortikoidbehandling
  • fenytoin och karbamazepin (epilepsimediciner)
  • tyroxin som används i stora mängder i efterbehandlingen av sköldkörtelcancer
  • aromatashämmare vid behandlingen av bröstcancer
  • långvarig heparinmedicinering.

Kortisonmedicinering i tablettform har ett påtagligt samband med ökad frakturrisk.

Näringsmässiga riskgrupper

Unga flickor

Flickor i ung ålder och kvinnor behöver rikligt med kalcium för att få så stor maximal benmassa som möjligt. Oron för att gå upp i vikt och regelbunden bantning leder till att unga flickor äter knapphändigt. Oftast lämnas mjölkprodukterna bort helt och hållet. Barn och ungdomar i växande ålder har svårt att få tillräckligt med kalcium för skelettet ifall de inte använder mjölkprodukter. Bantning kan även förorsaka menstruationsstörningar på grund av östrogenbrist. Detta stör benets normala tillväxt och utveckling. När kalciumhalten i högre ålder börjar minska kan konsekvenserna vara allvarliga: ett skelett som blivit klenvuxet blir snabbt skört och är utsatt för frakturer

Patienter med  sjukdomar i matsmältningskanalen

Sjukdomar i matsmältningskanalen, såsom celiaki, colitis ulcerosa, Crohns sjukdom, eftersviter av bortoperation av magsäcken och svår laktosintolerans kan öka risken för osteoporos ifall man inte tryggar kalciumintaget med special- och tillskottspreparat. För dem som drabbas av laktosintolerans finns mjölkprodukter som är laktosfria eller vilkas laktoshalt är låg och dessutom produkter med kalciumtillägg. Lagrade ostar är laktosfria mjölkprodukter.

Veganer

De som följer en strikt vegetarisk diet lämnar bort alla animaliska produkter. På grund av att växter innehåller små mängder kalcium, som dessutom uppsugs relativt dåligt i matsmältningskanalen, är kalciummängden i vegandieten knapp. Dessutom är också tillförseln av D-vitamin liten i vegandieten vilket tillsammans med den knappa tillförseln av kalcium gör skelettet skörare.

Bantare

Rädslan för ett för stort fettintag får många bantare att lämna bort mjölkprodukterna från sin diet. Nuförtiden finns det många fettfria och fettsnåla alternativ som tryggar ett tillräckligt intag av kalcium. Fettfria och fettsnåla produkter innehåller mera kalcium än feta mjölkprodukter i förhållande till energimängden.

Åldringar

Upptagningsförmågan av kalcium blir mindre med åren. Även många sjukdomar och läkemedelsbehandlingar kan minska på absorptionen av kalcium och D-vitamin i tarmkanalen. Å andra sidan kan kalciumintaget vara knappt på grund av ensidig kost eller brist på aptit. Enligt en finländsk undersökning får endast 3 % av åldringar i anstaltsvård kalciumpreparat och bara 1 % får D-vitaminpreparat dagligen. Åt äldre anstaltspatienter rekommenderas 500-1000 mg större kalciumdoser dagligen än vad som rekommenderas allmänt, dessutom rekommenderas en D-vitaminmängd på 400-800 IE dagligen.